Du missade väl inte det rabalder som uppstod när festivalen Way out west beslöt att bara ha vegomat inne på festivalområdet?
En fjantig tidning gick i taket och bjöd besökrna på köttkorv vid ingången.
Många tyckte det var bra förstås, men de som skrek högst var naturligtvis de som kände sig chockade, kränkta och allt var det var, bara för att de inte kunde få kött inne på området.
Hanna Fahl på DN uttryckte det väldigt bra:
Sedan det här med Way Out West-festivalen och köttet. Det finns nämligen inget kött att köpa inne på området under den just nu pågående rockfestivalen. Internets karnivora falang exploderade av kränkthet när detta besked kom: Inget kött? INGET? KÖTT? Några nyckelfraser från kommentarstråden på Facebook: ”grönsakskommunister”, ”valfriheten”, ”välja själv”, ”översittarmentalitet”, ”påtvingad fascistisk plan”.
Dessa ord och uttryck som ständigt återkommer. Att den som hindrar den enskilda människan från att supa när man rattar motorbåten eller köpa en blodig stek på festival är någon sorts översittare, förmyndare. Att det är en frihetsfråga, att mänskliga rättigheter på något vagt odefinierat sätt åsidosätts av dessa sojakorvar och nyktra båtförare. Jag kan inte skaka av mig känslan av att jag plötsligt vaknat och hela omvärlden förvandlats till ett mardrömslikt gigantiskt ”Ring P1” där foliehatten provas ut redan på BB och barns första ord är ett jollrande fräsande salivstint ”kränkt!”.
Jag vet inte vad jag ska kalla den här retoriken. En skrattspegelns psykopatliberalism? Paranoid schizofreni? Men den devalverar begreppet ”frihet” på ett obehagligt Orwellskt nyspråksätt. Vad betyder det ens längre? Att slippa vara pappaledig? Att slippa betala skatt? Att slippa ta ansvar för klimatet och få äta hur mycket kött jag vill? Och om jag nu inte kan åberopa frihetsargumentet för att kräva att slippa bli nedmejad av en packad svensk medelålders skådespelare till sjöss, vad är då lösningen? ”Friare” vapenlagar så att jag kan försvara mig mot Ulf Brunnberg?
Nu raljerar jag. Men jag menar allvar också. Det där med vapnen och Batmandräkterna och friheten ligger och skaver när jag följer de svenska samtidsdebatterna, som en otäck påminnelse om hur det blir när man förklär egoism till ideologi.
En fjantig tidning gick i taket och bjöd besökrna på köttkorv vid ingången.
Många tyckte det var bra förstås, men de som skrek högst var naturligtvis de som kände sig chockade, kränkta och allt var det var, bara för att de inte kunde få kött inne på området.
Hanna Fahl på DN uttryckte det väldigt bra:
Sedan det här med Way Out West-festivalen och köttet. Det finns nämligen inget kött att köpa inne på området under den just nu pågående rockfestivalen. Internets karnivora falang exploderade av kränkthet när detta besked kom: Inget kött? INGET? KÖTT? Några nyckelfraser från kommentarstråden på Facebook: ”grönsakskommunister”, ”valfriheten”, ”välja själv”, ”översittarmentalitet”, ”påtvingad fascistisk plan”.
Dessa ord och uttryck som ständigt återkommer. Att den som hindrar den enskilda människan från att supa när man rattar motorbåten eller köpa en blodig stek på festival är någon sorts översittare, förmyndare. Att det är en frihetsfråga, att mänskliga rättigheter på något vagt odefinierat sätt åsidosätts av dessa sojakorvar och nyktra båtförare. Jag kan inte skaka av mig känslan av att jag plötsligt vaknat och hela omvärlden förvandlats till ett mardrömslikt gigantiskt ”Ring P1” där foliehatten provas ut redan på BB och barns första ord är ett jollrande fräsande salivstint ”kränkt!”.
Jag vet inte vad jag ska kalla den här retoriken. En skrattspegelns psykopatliberalism? Paranoid schizofreni? Men den devalverar begreppet ”frihet” på ett obehagligt Orwellskt nyspråksätt. Vad betyder det ens längre? Att slippa vara pappaledig? Att slippa betala skatt? Att slippa ta ansvar för klimatet och få äta hur mycket kött jag vill? Och om jag nu inte kan åberopa frihetsargumentet för att kräva att slippa bli nedmejad av en packad svensk medelålders skådespelare till sjöss, vad är då lösningen? ”Friare” vapenlagar så att jag kan försvara mig mot Ulf Brunnberg?
Nu raljerar jag. Men jag menar allvar också. Det där med vapnen och Batmandräkterna och friheten ligger och skaver när jag följer de svenska samtidsdebatterna, som en otäck påminnelse om hur det blir när man förklär egoism till ideologi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar